Flytt!

av joanna 11 februari 2012 kl 20:49

Nu flyttar bloggen! Ni hänger väl med? Från och med nu hittar ni mig på

joannahansen.com

Den här bloggen kommer att hänga kvar här ett tag till så att alla hinner hitta nya adressen men i nåt skede försvinner den sedan. Klicketi klick. Följ med till en spam och ‘too many connections’ fri zon.

Share on Facebook

På gång

av joanna 11 februari 2012 kl 12:08

Snart smäller det. Nya bloggen är under uppbyggnad. Snart ska jag återgå till att bli en bloggare som svarar på kommentarer igen när jag slipper drunkna i spam. Ha tålamod!

Share on Facebook

Att ha en början

av joanna 10 februari 2012 kl 15:29

Dagarna då man packade fyra timmar före avfärd är tyvärr förbi när man har tre barn. Om fyra dagar reser vi och paniken börjar knacka på nu.

Share on Facebook

En dag som så många andra

av joanna 9 februari 2012 kl 22:23

Idag har vi bland annat varit en sväng via öppna dagis. Sen har vi njutit lite av sol och snöknarr och rosiga kinder.Pulkat på egen gård.Ätit lite bodybutter.Och hängt i soffan hela högen. Sen avslutade jag dagen med två sköna timmar på egen hand. Gym och bastu och tystnad. Manna för den stressade mammasjälen.

Share on Facebook

Vilddjuret

av joanna 7 februari 2012 kl 21:21

Skenet bedrar. På riktigt är jag en lugn och snäll tösabit.

Ja vi lever nog trots min mini-bloggpaus. Och vi har fortfarande ett hus tack och lov, mer om det senare. Vi har bara haft en sån där dag som totalt tagit musten ur mig. Vi pratar Lova dyker ner i vessabyttan och tuggar på den där wc-anka klossen som hänger på byttans kant som ska göra toan skinande ren och goddoftande men som eventuellt inte lämpar sig för barnmunnar-dag.

Tio minuter efter att hon nästan lyckades bränna ner vårt hus och vi just fått brandvarnaren att sluta tjuta (ja seriöst, hon hade pillat ner en plastbeklädd bruksanvisning i bastuaggregatet som ännu aldrig varit i bruk och är utan stenar ännu och vridit på det på fullt, do NOT try this at home, och ja imorgon införskaffas det barnlås till bastudörren).

Utöver det har hon också klättrat upp och ställt sig upp på ett fönsterbräde några gånger idag, varit uppe på köksbordetett par gånger, tre gånger försökt riva håret av sin jämnåriga lekkompis som kommit på besök inom dom tre första minuterna kompisen var här, fått sin storebror att gråta för att hon rivit av honom hans älsklingsmjukisdjur och vägrat släppa det ifrån sig och slagits med tänder och klor, utmärkt sig på barnpoli på sjukhuset genom att åla, skrika och vråla på golvet fastän det inte ens var henne doktorerna skulle pilla på, dragit kattstackarn i svansen tio ggr plus och bara annars varit sig själv. Och det var bara Lova. Sen har ju dom andra två levt rövarliv som alla andra dagar i veckan där vid sidan om också.

Och så när vi hade släpat hela sönderstressade familjen till sjukhuset i sista sekunden efter att vi just räddat huset från att brinna ner och vädrat ut röken, så visade det sig att vi var där på fel dag för astmakontroll. Igen. Ja. Det har hänt förr. Mer än en gång. och jag använder BÅDE en papperskalender på köksväggen OCH en Iphone som påminnelse.

En sån dag.Vilddjuret.

Min enda tröst? Att gå in på Linns blogg och få skratta och inse att jag inte är den enda som tycks ha avlat fram ett vildjur förklätt till en nätt liten ettårig tösabit.

Och nu när mina tre ljuvliga rackarungar somnat för kvällen och man igen kan höra brasan spraka när skriken tystnat så önskar jag verkligen  att jag drack whiskey eller konjak och att det fanns sånt eller ens nåt annat starkt hemma. Fröken Lova lär i alla fall få höra tal på sin bröllopsdag om hur hon försökte tända brasa i bastuaggregatet som ettåring.

Det är ju inte så att jag direkt längtar efter att sitta instängd i ett fullpackat flygplan i tolv timmar med det här gänget om exakt en vecka.

Share on Facebook

Valvaka

av joanna 5 februari 2012 kl 20:08

Rosa flanellpyjamasbyxor, stickasockor, chips och dip. Hos oss klär vi verkligen upp oss och satsar på en stylish valafton.

20120205-080948.jpg

Share on Facebook

Det här måste ni se

av joanna 4 februari 2012 kl 14:05

Jag har börjat se på den norska serien Ingen Grenser om ett gäng människor med olika fysiska handikapp som tar sig genom vildmarken med Lars Monsen som guide. Och jag är helt såld. Det är så sjukt bra.

Man gråter, snyftar och skrattar om vartannat. Helt suveränt. Det är alltid hälsosamt med lite perspektiv på livet. Luv it.

Share on Facebook

Fredag kväll

av joanna 3 februari 2012 kl 23:33

Klackar, lösnaglar, mojitos och många goda skratt betyder bara en sak. Tjejkväll med mammagänget.

20120203-113521.jpg

Share on Facebook

Buggan

av joanna 3 februari 2012 kl 14:55

Nu är den här. Och ja, den är precis så fin som jag hoppades på. Luv it.

Och den är förresten inte alls så orange i tyget som bilderna antyder, den är betydligt mer mörkröd i färgen, men när jag fotade den i solskenet blev det lite missvisande. För att nu ge en lite mer utförlig recension på Been än bara ‘luv it’ så fanns det en del små överraskningar. Jag har ju bara sett en Bee på avstånd i verkligheten innan och vissa detaljer märker man helt enkelt inte innan man tar saker i bruk. Nu när vi rattat omkring den i huset ett par timmar dök det upp ett par små saker jag kan påpeka.För det första är den betydligt större och stabilare än jag väntat mig. Nu kan jag verkligen förstå varför man om man bor inne i en stad använder Been som enda barnvagn för den är nog inte som nån annan resevagn jag rattat. Skulle väl snarare säga att den är som nåt mellanting mellan en vanlig större barnvagn och en paraplyvagn. När jag sett bilder och klipp på människor som rattat runt en Bee har den sett rätt liten ut, men som vanligt glömmer jag att ta med i beräkningen att dom flesta vuxna inte är 157 cm långa. Även hjulen är betydligt större än jag trodde, en trevlig överraskning även det. Men den är trots det lika smidig som en paraplyvagn och väger otroligt lite.

Den är precis så smidig att köra och manövrera som jag hoppades på. Kommer att vara en dröm att köra på trånga ställen.

Suffletten är tunnare än väntat och ofodrad. Så någon ombonad och varm vagn är det inte, vilket å andra sidan är tur med tanke på vad vi tänkt använda den till, som stads, rese och sommarvagn.

Det enda något negativa jag hittills upptäckt är väl att när suffletten är ihopfälld så har den liksom ingenstans att ta vägen. Dvs den åker inte bakom sitsen som på alla andra vagnar jag ägt pga knapparna den fästs med bakom sitsen, detta gör att den bara knölas ihop där runt barnets huvud. Säkerligen bara en vanesak men ändå nåt jag inte är van med och som jag personligen tycker är en liten designmiss. Däremot var rymligheten en positiv överraskning iom att jag hade läst att Bee classicen fått en del kritik för att längre barn inte ryms i den och Bee+ lär därför vara uppdaterad med ett ryggstöd som går att förlänga. Men det visade sig att även Elias som ju ändå strax fyller fyra år ryms utmärkt att sitta under suffletten. Okej hans skalle nuddar i tyget men inte så att han skulle behöva knöla ihop sig det minsta. Det lär nog inte vålla några problem med våra korta barn i alla fall.

Det allra bästa som jag älskar med den till skillnad från andra dylika rese/paraply/stadsvagnar är att den trots sin lätthet och storlek har vändbar sits så man kan ha barnet mot sig vilket är ovanligt. Ingen av mina barn har varit särdeles intresserade av att sitta framåtvända oavsett ålder så det är ett stort plus för oss.

So far so good. Jag är mycket nöjd med mitt inköp.

Share on Facebook

Det ringde på dörren

av joanna 3 februari 2012 kl 10:54

Jippii. Julafton.

20120203-105613.jpg

Share on Facebook

Papper.fi